WHY SUCH A FUSS MY FRIEND?
PART 1: COMFORT ZONES (2012) 30.01 min

Link to short version:
https://www.youtube.com/watch?v=_7DiqqlndDo

Text: Ellen Sunesson, frilansande curator
Fler bilder på verket finns under fliken News

I Shiva Anoushirvanis filmbaserade konstprojekt Why such a fuss my friend? tittar hon på den enskilda människans psykologiska förhållningssätt till storskaliga katastrofer. I den första delen av detta konstprojekt; filmen Comfort Zones (2012) undersöker Anoushirvani fyra mäns relation till en stundande klimatkatastrof. Männen befinner sig i vad de själva definierar som sina trygga rum; det egna köket, psykakuten, Österlens landskap och en ekologiskt hållbar by, varifrån de berättar om hur de förhåller sig till hotet mot klimatet, den globala uppvärmningen och det scenario som skrämmer dem allra mest. Det är fängslande intervjuer där männens privata historier och politiska reflektioner allt eftersom börjar skissera upp en bild av de ideologiska system vi lever i och som formar vårt tänkande och agerande.

De intervjuade männen är alla engagerade i klimatfrågan på olika sätt. I deras skildringar av civilisationers uppbyggnad, relationer, vänskap och kärlek framträder konturerna av ett nytt samhälle, bättre anpassat för att möta uppgiften att stoppa den globala uppvärmningen. Ett samhälle som bebos av personer som tvingats ställa om och börjat se till det kollektiva, som slutat konsumera mer än det absolut nödvändigaste och gått med på att leva på färre tillgångar. Men skrapar man lite på ytan framträder också andra berättelser bakom männens engagemang och kunskap. I några av intervjuerna skymtar en slags vilsenhet hos männen där de brottas med att förstå sig själva i relation till maskulinitetsnormer så som kravet att gestalta trygghet och vara kontrollerad, rationell och produktiv. Här syns hur även normer och stereotyper kan bli ett slags rum för trygghet i relation till en allt mer skrämmande omvärld.
 
I Comfort Zones leker Anoushirvani med idén om våra ”trygga rum”. I männens val av platser representerar det trygga rummet en viktig plats för vila. Men allt eftersom börjar en annan, mer dynamisk, bild av människans trygga rum att ta form. Filmen lyfter vår blick och får oss att se hur det trygga rummet också kan anta formen av de patriarkala och liberala berättelser vi många gånger lutar oss mot för att förstå och hantera vår omvärld. Farliga berättelser då de hjälper oss att slappna av och blunda för en klimatutveckling som i snabb takt närmar sig ett katastrofscenario. Som den om teknikutvecklingen som kommer att knäcka koden och lösa problemet med den globala uppvärmningen. Eller den om den rationella mannen/ledaren som till sist kommer att föra oss alla mot säkerhet. Berättelser som fortsätter att lägga fokus på individualismen och hindrar oss från att tvingas se att vi måste överge det kapitalistiska systemets normer av att vara statusjagande, egoistiska och maktsökande individer för att bromsa upp det allt mer överhängande klimathotet.
 
Comfort Zones visar hur Shiva Anoushirvani i sitt konstnärskap undersöker relationen mellan det privata och det politiska genom att studera hur individen speglar samhällets psykologiska koder och sociala strukturer. Genom dynamiska porträtt av fyra mäns kamp för att förändra samhället mot en mer hållbar framtid ställer filmen viktiga frågor om våra trygga rum i relation till hotet om en kommande klimatkatastrof. Vilka rum vi gemensamt borde skapa för att tillsammans uppnå de nödvändiga förändringar som världen är i så stort behov av. Och vilka trygga rum vi borde göra upp med och våga lämna för att lyckas genomgå den omfattande psykologiska process det innebär att ställa om till en livssyn som ser till det jämlika och kollektiva.  
  

Comfort Zones är den första delen i Shiva Anoushirvanis konstprojekt Why Such a Fuss my Friend som är finansierat av Konstnärsnämnden, Sveriges Bildkonstnärsfond.

In English:

“Why such a fuss my friend?” looks at the psychology of experiencing and/or relating to large scale conflicts and environmental catastrophes. This film-based project, whose production is funded by Konstnärsnämnden, is initiated through aprox. 30 minutes long film investigating how a relationship is built and mediated between the familiarity of a mediatized global crisis and the day to day of the individual. The film is situated in a space chosen by the interviewee as being secure; within their Comfort Zone. It is from this space of security (ranging from a kitchen at home to a mental institution) that four men discuss their relationship to the crisis that scares them most. The film pose questions as to how one grasps information of this scale, how one can personally relate to global catastrophe as well as what mechanisms one builds and relies on in order to be able to speak to these same issues. During the talk, the cutaror Ellen Suneson will raise issues such as gender, rationality and power structures in relation to the subject matter.

With support from Swedish Arts Grants Committee